jens

krille är så jävla tråkig. "jag går och lägger mig" Fan klockan är inte ens tolv (den var inte det då) och du börjar jobba klockan tre imorgon. Jag tror att det är något fel på mig, jag tycker om att sitta uppe vid datorn sent på natten och inte göra någonting. Jag tycker inte att det är kul, det är fel ord jag tycker bara att det är rogivande på något sätt. Men allt är inte positivt.

Till exempel så saknar jag Sara nu, extra mycket. Det är något mer än saknad, det är en saknad blandat med längtan blandat med att jag behöver henne. Det sticker i fingrarna, jag vill bara ta upp telefonen, slå hennes nummer och bara få höra hennes röst igen, fastän jag hörde den nyss. Fast hon skulle nog inte bli så glad om jag väckte henne. Jag börjar bara tänka på allt drygt när jag inte är med henne.. Det är som att man fyller på en bar, en sara-bar när man träffar henne.. Sen efter man skiljts åt så sjunker den stegvis. Går olika sakta och lite upp och ner iofs kanske men ja. Idag kom pappa in och tjatade på en massa grejer. Det går in och ut igen. Som en u sväng. Började nästan skratta, men jag vet att jag måste ta tag i en del av dom grejerna han pratade om. Bara att jag har så jävla svårt för det. Jag har fan svårt att ta tag i saker. Tada, dagens sanning. Nej men  dom som känner mig vet det. Jag hatar att ta tag i saker, men jag hatar också att känna att jag måste ta tag i saker. Skulle ju vara bättre om jag verkligen tog tag i saker. Men när jag väl gör det, så ledsnar jag så fort det inte går som jag vill. Det är ett riktigt stort problem jag har faktiskt. Men när jag är med Sara så tänker jag inte på det där. Det kanske inte bara är positivt eftersom jag b o r d e ta tag i saker och ting, men så fort jag ser hennes söta ansikte så försvinner den där stressen eller pressen. Jag undrar hur mitt liv hade sett ut nu om jag inte hade träffat henne i somras, om jag inte hade skickat det där smset som var väldigt dumt egentligen. Det går inte att spekulera i men jag är väldigt glad att jag träffade henne i alla fall. I sommras jobbade jag hela tiden så då hann jag aldrig tänka, men när det tog slut så började tankarna. Men så var sara där och jag måste säga att jag vet inte riktigt vad jag hade gjort utan henne. Jag behöver henne.  Skulle jag inte haft henne hade jag nog klarat mig, det gör man väl, men liksom en daggmask överlever ju om man hugger den på mitten men inte fan kan det va roligt liksom eller kännas bra. Någonting saknas..  Vid studenten ungefär sa jag att "jag ska fan vara singel länge", men det dröjde bara 2 månader. haha. Sen kom sara, och vi har varit tillsammans i tre månader nu. Nu var det ju så att jag kände nåt extra i magen för Sara, men om jag hade följt vad jag sa vid studenten, så hade det inte varit vi i dom här tre månaderna. Allting har inte gått som en dans hela tiden, men vad gör det egentligen när jag känner tusen fjärilar i magen varje gång jag ser henne, varje gång jag hör henne och när jag tänker på henne? Det är ju hon som tar mig igenom det jobbiga, det dryga och ångesten. Det är hon som är mitt ljus i höstmörkret. Det är när jag är med henne som jag känner mig trygg. Det är henne jag är kär i, det är hon som är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar. Jag tror det är i så som i himmelen som nån frågar nån hur man vet att man älskar någon. Svaret kommer jag inte riktigt ihåg men det var nåt i stil med att man blir glad när man tänker på den, man saknar den och man blir glad av att träffa den. Check, check and check. Sen så tror jag att det finns en liten känsla i kroppen som inte går att sätta ett namn på som gör så att man vet att man älskar någon. Det är den känslan som kommer upp när den andra personen säger att den älskar en. Och man blir så obeskrivligt glad, fast det är inte glad som är känslan. Det är nåt utöver det. Det känner jag. Jag känner mig så tacksam över att hon höll ut så länge, jag känner mig så tacksam för att hon finns. Även om hon skulle försvinna någon dag, imorgon eller om månader eller år, så är jag så tacksam för att du finns just nu. Jag älskar dig Sara.