jens

Tänkte lista några odödliga låtar här. Vet inte nu hur många det blir, men det blir inga låtar typ smoke on the water som är odödliga bara för att dom är dom.. Vi får se vilka det blir! Det blir låtar som betyder en hel del för mig i alla fall.


Björn Afzelius - Tusen bitar

Björn själv om låten: Våren 1989 behövde jag en ballad, som avslutningsnummer till min sommarturné, men lyckades själv inte skriva någon lämplig sådan. Av en slump upptäckte jag sången när jag en dag köpte några kassetter till min bilstereo på en bensinstation i Danmark. När jag sedan under turnén såg vad som skedde i publiken under avslutningslåten förstod jag att något stort var på väg. Plattan sålde i 350 000 exemplar, och gav mig till och med en grammy i Danmark, trots att sången ju där redan var välkänd i upphovskvinnans, Anne Linnet's, version. I norge blev den Sonys största säljare sedan "Bridge over troubled water" med Simon & Garfunkel. Men jag är inte förvånad, det är en förtjusande sång.

Min kommentar: Den här låten är så jäkla mycket för mig. Dels så får jag minnen från min barndom, när mamma lyssnade på den eller när den var på radion när vi åkte på familjesemester. Det är 90 talet så det skriker om det. Det ljuva 90talet! Den är också skåne, dels för att jag lyssnade på den väldigt mycket när jag var på semester där med min mamma och pappa, när vi besökte falsterbo och gick på stranden där och ja en väldigt bra semester helt enkelt. Skåne är faktiskt jäkligt fint. Sist, men inte minst så är den precis som en annan låt jag kommer lista här, en Italien låt. På bussen ner och upp så lyssnade jag nästan enbart på denna och en annan låt, och Jessica och jag kommer nog alltid att minnas Italien när vi lyssnar på den. Fint minne där också. På ett sätt världens vackraste låt,  jag menar finns det någon annan låt där textraderna träffar så perfekt när man har blivit sårad och är ledsen? Farligt är dock att lyssna på den här låten när man är full och ensam för då brister det nästan alltid, hur jävla glad man än är!



kent - 747

Jocke Berg har sagt nån gång att han vill att man ska låta texterna få en betydelse för just sig själv.. Det är upp till var och en. På gott och ont! Det har varit mängder av diskussioner på kent forum vad 747 egentligen handlar om, kärlek, ett förhållande, olycklig kärlek, en flygkrasch, ingenting alls osv ja nej jag vet knappt själv. Bandet har dock sagt att låten är den dom ser som mest speciell av alla låtar dom gjort, och dom flesta fans anser att låten är bandets bästa genom tiderna. Den har bl.a vunnit en omröstning som gjorde på hemsidan för ett tag sen. Låten har länge (från att den kom fram tills Du och jag döden turnén) varit den låt som avslutat alla kentspelningar, och många är de tal som jocke har hållt innan låten. I globen 2002 lät det såhär:  Tusen tack!... Det är såhär att.. det här är.. sista kvällen för den här turnén, och vi har gjort en helt jävla grym sväng. Allt har varit underbart, och vi skulle gärna vilja tacka er som kommer och ser oss i såna här otroliga mängder. Det är bra jobbat för fem bondläppar från Eskilstuna. Ni.. Ni vet kanske också att det kommer ta ganska lång tid innan vi ses igen... Så är det.. Så det känns ganska bra att avsluta med den sorgligaste av alla dom låtarna jag har skrivit..[...]" Det är bara ett av många sista tal Jocke har hållt.

Min kommentar: Det här är världens bästa låt. Kanske. Så otroligt många minnen från den här också. Stadion 2003, när jag slutade nian och sen gick på kentspelning. Konkurerar med studenten som bästa dagen i mitt liv.  Det är nästan jobbigt att tänka på! Det var en perfekt dag, perfekt avslutning. 747 fick avsluta ett kapitel i mitt liv, och samtidigt påbörja sommarlovet, och ett nytt kapitel! Det andra stora minnet jag har från låten, om man bortser från alla konserter, ja för att nämna någon kalas turnén som jag var med krille på då jag såg kent första gången och det var så sjukt jävla mycket folk och en så sjukt jävla bra spelning. Både jag och krille håller det som number one kent spelningen. Kommer ihåg att mando diao spelade på lilla scenen då, då var dom helt nya.. Längesen! Fan va liten jag var då?2002. Jesus. Samma sommar som den spelningen så åkte vi på konfirmationsresa till Italien. Det var då det var tusen bitar och 747. Mest 747 måste jag säga. Det är världens bästa åka bil eller buss låt och eftersom vi åkte igenonm hela europa så passade den väldigt bra. Det var första gången jag hörde den faktiskt. FIck låna Isola av simon och satt och lyssnade på den en miljard gånger. Minst. Så det är lite samma som men tusen bitar, sjukt många minnen och härliga stunder som jag aldrig kommer glömma bort. Underbar melodi som känns långt in i hjärtat och en text som är så jävla.. jag kan fan inte förklara. Möjligen världens bästa låt. Har ni missat den hittils så är det aldrig försent.



The Beatles -  A Day In The Life

Den här låten är ett perfekt exempel på när två av världens bästa låtskrivare kompletterar varandra sådär magiskt som bara John och Paul kunde. John hade skrivit låten när han läste tidningen en morgon. Tidningen handlade bl.a om en bilkrasch och om 4000 tusen hål i vägen i blackburn, lancashire. John gjorde som bara John kunde och förvandlade det till en av dom vackraste låttexterna någonsin. Men låten saknade ett mittstycke, vilket Paul råkade ha liggandes, det ena ledde till det andra, och den mest revolutionerande låten någonsin hade skapats. John Lennon: "I dug it. It was a good piece of work between Paul and me. I had the "I read the news today" bit, and it turned Paul on, because now and then we really turn each other on with a bit of song... it just sort of happened beautifully."  Paul McCartney: The next bit was another song altogether, but it happened to fit well with the first section. It was really only me remembering what it was like to run up the road the catch the school bus, having a smoke, and then going into class. We decided, "Bugger this, we're going to write a real turn-on song!"". Och sen John igen: "I had the bulk of the song and the words, but he contributed this little lick floating around in his head that he couldn't use for anything. I thought it was a damn good piece of work." Det finns mycket att läsa och se och höra om denna låt, sök bara på wikipedia, läs böcker eller kolla på the Beatles Anthology. Det är spännande och roligt att läsa om den här låten. Att se hur tagen George Martin (Beatles producent) blir när han lyssnar på en studioversion av låten på Beatles Anthology är fantastiskt. "... Even in this early take, he has a voice, that sends shivers down the spine.."

Min kommentar: Ja vad ska man säga om den här låten. Det här är världens bästa låt. Jag ändrar mig till den här. Den här låten har allt. Jag kommer inte ihåg när jag hörde den för första gången faktiskt men den har hängt med länge. Men det var på senare tid som jag upptäckte dom alternative versionerna av låten och bara det var en ny värld. I den här låten var alla beatles i sitt esse. Först och främst texten och melodin.. Går inte att göra bättre. Paul och John när dom var som bäst. Alltså förstå att den här låten kom ut för 40 år sen!! 40 jävla år. Ringo har ofta blivit ifrågasatt för att inte vara någon bra trummis egentligen. I a day in the life slår han tillbaks alla kritiker i ansiktet, femton gånger om! Jag tror inte att någon trummis kan upprepa hans trummande i a day in the life. Det är en njutning att lyssna på. Också basgången är helt perfekt. John sa en gång att Paul var mycket bättre på bas än vad han trodde att han var. Jag vill påstå att Paul är en av världens säkraste och bästa basister.. Basgången är också en njutning.. Sen har vi Johns röst. Den är så sensuell och helt fruktansvärt grymt vacker. Jag kan börja gråta bara jag hör den. Läste i en tidning häromdagen där dom listade dom 100 bästa sångarna genom tiderna. John kom femma. Okej att Elvis kan få första platsen, men Johns röst var så jäkla speciell att den borde kommit tvåa. Ingen röst har kunnat röra mig lika mycket som den. A day in the life är också en sån där låt som om man sätter på den när man är full, t.ex när man kommit hem efter en utekväll eller när man är på en fest och folk har däckat eller håller på att gå hem, så berörs man extra mycket. Gjorde ju en musikvideo till den här i trean men inte ens då när vi arbetade så mycket med låten tröttnade jag ett endaste dugg. Jag tror faktiskt att jag krille och putte fått en hel del människor att börja lyssna på beatles, eller i alla fall fått människor att upptäcka låten genom vår video!
'

Fler låtar kommer!