jens

Det är så vackert så att jag kan börja gråta.


När jag tänker tillbaka på min barndom
ser jag skräckbilder tydligast av allt
ja dom gånger dom skrämde eller slog mig
är dom minnen som hårdast sitter fast
för som barn tar man kärleken förgiven
allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
är man bara ett tillgivet djur



Ändå står snart dom vuxna där och pekar
ut en riktning dom tycker man ska ta
alla drömmar dom själva har förvägrats
vill dom förverkliga genom sina barn
Är man lydig belönas man och hyllas
revolterar man mister man allt
Ingen älskar ett barn som inte lyckas
Ingen älskar ett barn som är starkt



Men vem besitter förmågan att veta
vad som ryms i en individ
och vem kan säga till någon annan
hur lyckan ser ut
vem kan säga vad någon annan vill bli



Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
låt dina växter få leva där dom trivs
lås inte in dina plantor i ett rivhus
låt dom få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt

Vill du bli respekterad av din avbild
får du visa din avbild respekt.










sen så har jag kommit på att Björn var jäkligt snygg. Och jag känner på mig att Sara, när du läste det här och såg bilderna att du tänkte "snygg han är" eller liknande, jag satsar en tia!!

?:)