4 veckors semester
Får jag i sommar.. Det låter så sjukt lite i mina öron. Jag börjar inse det nu, att jag kommer aldrig att kunna ha ett vanligt jobb en längre tid, och därför kommer jag livnära mig på något annat. Albatrossen får flyga igång snart, kommer inte gå så snabbt men förhoppningsvis ganska smärtfritt..
Det där med att inte veta vad man vill bli är ingen stor grej att oroa sig över tycker jag. Jag har iaf en dröm om vad jag vill bli, men om jag kommer att kunna genomföra den drömmen är en annan sak.. Jag längtar tills jag genomför min dröm, inte tills jag genomfört den. Eller vad man ska säga.. Massa svammel 00:20 en måndagskväll..
Fy fan va ung jag är.. Jag har inte sett mycket av den här världen än.. Jag kan leva i två olika världar har jag märkt. Ibland kommer jag in i den där världen, då jag läser insändarna i morgontidningen där folk klagar på mopeder, miljonbyggen och annat, och ler lite och tänker "vad spelar det för roll?".. En värld där alla småbekymmer känns så onödiga och överflödiga, och tar upp alldeles för mycket tid. Folk är så bittra, tänker jag.
Sen kommer stunderna när jag också är inne i den världen.. Och man tycker faktiskt om det. Man tycker om att klaga lite.. Man gottar sig åt nåt man hört, sett eller blivit utsatt för, så att man kan komma hem och berätta för någon att "fy fan för det där!". Ibland stannar jag upp i trappen på jobbet med ett leende, efter att ha haft den jobbigaste kunden i världen. Det är som att man söker lite spänning i vardagen. Sen kan man sitta där vid bordet och dela med sig av upplevelserna till andra som suckar, brister ut i kommentarer som "vilken jävla idiot!" och man bara sitter där, nöjd, nästan lite upphetsad över att få bekräftelse på att det man blivit utsatt för, eller sett, osv verkligen är hemskt. Eller vad det nu är!
Livet är konstigt.
Ibland när jag faller in i den där första världen så kan jag också börja tänka saker som vad som skulle hända om jag bara satte mig på ett plan och åkte iväg, helt själv. Utan att säga upp mig, utan att meddela någon, bara åka iväg. Sedan börjar hjärnan dividera om fördelar och nackdelar, och den andra världen vill väldigt gärna säga sitt, och självklart dra upp "vad skulle du själv tänka om någon annan som gjorde så?" Och då slås jag av alla komplikationer man skulle skapa för andra, såsom vem skulle jobba istället för den personen, vem ska låsa upp på jobbet, vad skulle den personens nära och kära känna, och alla andra saker, som papperarbete, räkningar och hela den fadderullan.. Där börjar sakta den första världen komma tillbaks igen och ställa massa motfrågor, vad spelar det för roll, man lever bara en gång och bla bla bla.
Haha jaja. En titt inuti min hjärna. Klockan börjar närma sig ett. Jag tänker "skitsamma!". Imorgon bitti tänker jag; "Fan gick jag inte och la mig tidigare för!" och så åker jag till jobbet..
Och när jag läser det här imorgon kommer jag tänka: "vilket jävla nonsens!"...
Helgen har föresten varit mysig, i fredags var jag med steffo, efter det kom en full sara som jag fick möta men det var okej, till slut ville jag bara mysa med henne trots att hon luktade både det ena och det andra. Lördag åkte vi till Sara, lagade god mat, tittade på melodifezzzzztivalen, somnade några gånger, och sen somnade vi. Vi har nog sovit sjukt mycket denna helg om man ser på andra helger vi spenderat tillsammans. Men det var skönt. Kände att jag behövde sova mycket den här helgen. Och nästa helg är jag ledig igen, fy satan va skönt! Och helgen efter det är det beeeerrrrllliiiinnnn och allsvensk seriestart. Som jag tyvärr missar meeeen vad gör man om man är en dålig planerare!
Tack och hej.
Det där med att inte veta vad man vill bli är ingen stor grej att oroa sig över tycker jag. Jag har iaf en dröm om vad jag vill bli, men om jag kommer att kunna genomföra den drömmen är en annan sak.. Jag längtar tills jag genomför min dröm, inte tills jag genomfört den. Eller vad man ska säga.. Massa svammel 00:20 en måndagskväll..
Fy fan va ung jag är.. Jag har inte sett mycket av den här världen än.. Jag kan leva i två olika världar har jag märkt. Ibland kommer jag in i den där världen, då jag läser insändarna i morgontidningen där folk klagar på mopeder, miljonbyggen och annat, och ler lite och tänker "vad spelar det för roll?".. En värld där alla småbekymmer känns så onödiga och överflödiga, och tar upp alldeles för mycket tid. Folk är så bittra, tänker jag.
Sen kommer stunderna när jag också är inne i den världen.. Och man tycker faktiskt om det. Man tycker om att klaga lite.. Man gottar sig åt nåt man hört, sett eller blivit utsatt för, så att man kan komma hem och berätta för någon att "fy fan för det där!". Ibland stannar jag upp i trappen på jobbet med ett leende, efter att ha haft den jobbigaste kunden i världen. Det är som att man söker lite spänning i vardagen. Sen kan man sitta där vid bordet och dela med sig av upplevelserna till andra som suckar, brister ut i kommentarer som "vilken jävla idiot!" och man bara sitter där, nöjd, nästan lite upphetsad över att få bekräftelse på att det man blivit utsatt för, eller sett, osv verkligen är hemskt. Eller vad det nu är!
Livet är konstigt.
Ibland när jag faller in i den där första världen så kan jag också börja tänka saker som vad som skulle hända om jag bara satte mig på ett plan och åkte iväg, helt själv. Utan att säga upp mig, utan att meddela någon, bara åka iväg. Sedan börjar hjärnan dividera om fördelar och nackdelar, och den andra världen vill väldigt gärna säga sitt, och självklart dra upp "vad skulle du själv tänka om någon annan som gjorde så?" Och då slås jag av alla komplikationer man skulle skapa för andra, såsom vem skulle jobba istället för den personen, vem ska låsa upp på jobbet, vad skulle den personens nära och kära känna, och alla andra saker, som papperarbete, räkningar och hela den fadderullan.. Där börjar sakta den första världen komma tillbaks igen och ställa massa motfrågor, vad spelar det för roll, man lever bara en gång och bla bla bla.
Haha jaja. En titt inuti min hjärna. Klockan börjar närma sig ett. Jag tänker "skitsamma!". Imorgon bitti tänker jag; "Fan gick jag inte och la mig tidigare för!" och så åker jag till jobbet..
Och när jag läser det här imorgon kommer jag tänka: "vilket jävla nonsens!"...
Helgen har föresten varit mysig, i fredags var jag med steffo, efter det kom en full sara som jag fick möta men det var okej, till slut ville jag bara mysa med henne trots att hon luktade både det ena och det andra. Lördag åkte vi till Sara, lagade god mat, tittade på melodifezzzzztivalen, somnade några gånger, och sen somnade vi. Vi har nog sovit sjukt mycket denna helg om man ser på andra helger vi spenderat tillsammans. Men det var skönt. Kände att jag behövde sova mycket den här helgen. Och nästa helg är jag ledig igen, fy satan va skönt! Och helgen efter det är det beeeerrrrllliiiinnnn och allsvensk seriestart. Som jag tyvärr missar meeeen vad gör man om man är en dålig planerare!
Tack och hej.
Kommentarer
Trackback