när yukons hjärtan glimmar
kanske den bästa don rosa serien om farbror joakims liv. Som vanligt så skrattar man högt åt humorn och förundras över hur snyggt det är ritat. Slutet är iaf finast!
Alla vet väl om att joakim hade en liten romans med glittriga gullan, men det blev aldrig någonting (antagligen för att dom var för lika varandra). Men i slutet av yukons hjärtan så är joakim påväg bort från staden dawson, och glittriga gullan sitter i sin loge vid fönstret på salongen hon jobbar på Hon har skrivit ett brev som en ridande polis har ridit ifatt joakim och gett honom.
En annan kvinna (gris) som jobbar där säger:
Jag vet var du har dina tankar, raring! Vad stod det i brevet du skrev?
gullan: Det har väl inte du med att göra, tjatmoster! Jag skrev att jag sparkar in näbben på honom, om han vågar komma nära mej igen!
Joakim, som precis fått brevet tänker såhär: Fnys! En stämning igen, antar jag! Hon skyller förstår brandskadorna på mej! Hon gör allt för att plåga och förfölja mej!
sen är det grisen igen: Onödigt! Han vet att ditt hjärta är lika iskallt som hans!
Gullan tänker: Då ändrar han sej när han läst vad jag verkligen skrev! Då vet han... och då kommer han tillbaka!
Sen över till joakim igen som tänker: Ska jag öppna det och utsätta mej för alla giftpilar inuti? Det kanske är bättre att låta bli! Då kan jag fortsätta drömma om... om att det finns en enda person här på jorden som jag kunde...
Sen är det en serieruta när gullan tittar ut genom fönstret upp mot ett berg där man ser en liten prick som är joakim, och hans fotspår i snön.
Och i nästa tittar joakim tillbaks mot ett lysande fönster med en mörk gestalt i som är gullan. Han håller fortfarande brevet. I rutan efter det så säger någon: In på scen, Gullan! varpå Gullan svarar:
Kommer! och sen drar ner rullgardinen. Och i sista rutan så ser man ett norrsken på den stjärnklara himlen och joakim som ärpåväg bort och brevet som ligger oöppnat i snön brevid joakims fotspår.
Det är fint det!
Alla vet väl om att joakim hade en liten romans med glittriga gullan, men det blev aldrig någonting (antagligen för att dom var för lika varandra). Men i slutet av yukons hjärtan så är joakim påväg bort från staden dawson, och glittriga gullan sitter i sin loge vid fönstret på salongen hon jobbar på Hon har skrivit ett brev som en ridande polis har ridit ifatt joakim och gett honom.
En annan kvinna (gris) som jobbar där säger:
Jag vet var du har dina tankar, raring! Vad stod det i brevet du skrev?
gullan: Det har väl inte du med att göra, tjatmoster! Jag skrev att jag sparkar in näbben på honom, om han vågar komma nära mej igen!
Joakim, som precis fått brevet tänker såhär: Fnys! En stämning igen, antar jag! Hon skyller förstår brandskadorna på mej! Hon gör allt för att plåga och förfölja mej!
sen är det grisen igen: Onödigt! Han vet att ditt hjärta är lika iskallt som hans!
Gullan tänker: Då ändrar han sej när han läst vad jag verkligen skrev! Då vet han... och då kommer han tillbaka!
Sen över till joakim igen som tänker: Ska jag öppna det och utsätta mej för alla giftpilar inuti? Det kanske är bättre att låta bli! Då kan jag fortsätta drömma om... om att det finns en enda person här på jorden som jag kunde...
Sen är det en serieruta när gullan tittar ut genom fönstret upp mot ett berg där man ser en liten prick som är joakim, och hans fotspår i snön.
Och i nästa tittar joakim tillbaks mot ett lysande fönster med en mörk gestalt i som är gullan. Han håller fortfarande brevet. I rutan efter det så säger någon: In på scen, Gullan! varpå Gullan svarar:
Kommer! och sen drar ner rullgardinen. Och i sista rutan så ser man ett norrsken på den stjärnklara himlen och joakim som ärpåväg bort och brevet som ligger oöppnat i snön brevid joakims fotspår.
Det är fint det!
Kommentarer
Trackback